Puggelipugg och episka ting

Jag och healer från gillet drog med oss villig rollspelare och gav oss in i en random heroic dungeon. Självklart blev det Stonecore, det brukar bli det. Lustigt nog är den dungeon som alla skyr den jag kan bäst. De två dpsarna hade tydligen blivit av med sin förra grupp, för irriterande gnomen Millhouse var puts väck och stenormen Corborus väntade tålmodigt på oss.

Sånär som på lite sedvanligt "wtf tank what u waiting for" när jag uttryckligen sagt att jag var tvungen att svara i telefon så var det en ovanligt smärtfri runda. Det blev lite svettigt när
någon retade upp fel warchief men vi löste situationen. Till och med Ozruk gick ner på första försöket. Flytet var inte lika bra som sist, men på något sätt lyckades jag hinna med att vända honom rätt.
...
Hm, trodde jag hade beskrivit den episka striden, men det har jag tydligen glömt. Se längst ner för redogörelse.*

Hos höga prinsessan... öhm, prästinnan (blev fel i informationsflödet hjärna-tangentbord där) Azil agerade jag ärkeklant och ställde mig under ett fallande stenblock och dog, men tack och lov lyckades någon combatressa mig (den trevliga rollspelaren tror jag bestämt) och resten var kakbit.

Wtf-pugaren drog, men den andra hängde med oss på nästa random. Lost City of the Tol'Vir. Där har jag varit en enda gång och det var i normal mode och jag tror jag dps-ade. Nåväl, shammyn hade koll på gatorna och tactsen, jag lyckades kitea general Husam rätt smidigt mellan minorna, och vi susade runt utan större problem.

En liten ego-boost var det. Dpsen fick upp siffrorna tillräckligt högt för att saker skulle gå smidigt, samtidigt som min threat sällan var i farozonen. Faktiskt var det lite WotLK-känsla i det hela, tank'n'spank liksom. Jag gillar sånt. Repfarmandet i Molten Front har lönat sig, med två nya tankepics: blingblinget Moonwell Phial och handledsvärmarna Ricket's Gun Show. Talent tree ser ut så här nuförtiden, och förklaringen hittar du i tidigare inlägget Skill capped? Mnnjaaeeh.... Än har jag långt kvar till ensampuggande, men den ljusnande framtid är min, kan man säga.

En upptäckt gjorde jag strax innan vi drog igång. Det var ungefär lika pinsamt som när jag vid level 72 insåg att jag hade något som hette Divine Shield och som var mycket behändigt när man trillade nerför stup i Dragonblight ("Omg, I just ran off a cliff after telling my horse to take it easy... I died..." "Why didn't you bubble?" "...bubble?" "omg lol xP Divine Shield!" "...oh." eller typ så gick konvon i guild chat). Jag insåg att Divine Protection har 1 minuts cooldown och reducerar skada med 20% utan att ge forbearance. Det är allt jag har att säga om den saken.

Och äntligen - transmogrification! Nu kan man snart ha sitt tankgear i rollspelssammanhang så man slipper välja mellan slå-hårt-men-se-ut-som-ett-mähä eller drop-dead-gorgeous-and-instantly.

* Det var så här. Jag hade varit i Stonecore med en katastrofal pug där min guildkamrat tycktes vara den enda kompetent dpsen. Efter fjärde eller femte wipen och ett icke oansenligt antal anklagelser sa jag att de nog skulle klara sig bättre med en annan tank (sanningen var väl att jag skulle ha klarat mig bättre med andra dps) och lämnade instansen. Bränd av den upplevelsen dröjde det länge innan det blev puggande igen. Tog med mig ett par guildkamrater som dps och tryckte nervöst på "Exit light, enter dungeon". Stonecore. Förstås... Modet sjönk. Men healern och den tredje dpsen var trevliga och vi nådde snart fram till Ozruk. Innan vi visste ordet av var samtliga dps utslagna. Adjö, vackra värld, tänkte jag, men gav mig ändå fan på att ge den gode Ozruk en match innan vi lämnade in. Så jag och healern nötte envist vidare på stenhögen i flera minuter, ett magiskt flyt infann sig, jag kutade som en iller och healern viftade som en galning och jag kom i grevens tid på den briljanta idén att dra en Lay of Hands just när det såg som mörkast ut, och till sist hade Ozruk stampat sin sista stamp. Jublet i partychat visste inga gränser. I mitt stilla sinne sträckte jag upp ett visst finger åt tidigare klagokörer. Det var en strid värd att minnas.

Men åååh!

Skulle försöka skaffa mig ett par plate-gloves som ser ut som Blood Guard-handskarna (de med fingrarna otäckta) fast svart/grå istället för svart/röd. Dödade bossen tre gånger för att till sist kunna loota Death Grips som jag blivit tipsad, för att upptäcka att de såg helt fel ut. Fin får lida pin, eller hur var det.
Det riktigt jävliga är att jag har haft ett par såna där handskar förut, men sålt dom eftersom jag inte använt dom... och nu vill jag ha en svart rp-rustning igen... suck.

Hänsyn en björntjänst

Gamla nyheter, men nu har de nått svenska Ekonyheterna: Krigsspel tas bort från Coop-butiker i Norge. Av hänsyn till de drabbade, säger man. I nätartikeln, norska VG:s nätartikel och även danska TV2:s notis i ämnet, nämns att man tar bort World of Warcraft, i två av fallen illustreras också artikeln med just bilder från WoW.

Och nu är det dags för mig att bli arg. Breivik spelade t ex Modern Warfare 2 för att öva sig, medan World of Warcraft användes
främst som täckmantel. Så varför är det WoW som visas upp vid skampålen, gång på gång på gång? Förmodligen för att det är enklare att särskilja från krigsspelens omslags- och illustrationsdesign, för att det är fler föräldrar som kan namnet på det spelet, känner igen loggan till just WoW och som har yngre barn som spelar WoW. Det är lågt att spela på föräldrars oro.*

Och detta agerande för att visa de anhöriga hänsyn. I så fall kanske ett bortplockande av leksaksvapen vore ett större "hänsynstagande". Eller strandprylar. Eller konstgödsel... Jag har en känsla av att det handlar om att vinna cred, att framstå som förmer än alla andra kedjor (t ex elektronikkedjan Spaceworld som inte riktig går med på att Breivik sköt ihjäl så många människor för att kedjan säljer datorspel). Visst ligger det säkert ett visst mått sympati (tror inte det handlar om empati, då hade man sett klarare på saken) i saken men att vinna kundernas förtroende är viktigare.

Fast vilka kunders förtroende? De som ändå inte spelar, de som föraktar datorspel? För inte fan vinner de mitt förtroende. Eftersom endast spelen tagits bort måste ju det betyda att Coop kopplar Breivik starkast till spelen, och då är det troligt att även Coop ser dem som största enskilda orsakerna till dådet. Och om de ser på saken på det sättet, då ser de uppenbarligen på spelare (som mig) som potentiella våldsutövare och mördare. Och eftersom även barn spelar datorspel så måste de dessutom se föräldrar (som mig) som passiva idioter, eftersom dessa då inte kan anförtros att köpa spel åt sina barn och hantera barnens spelande.

Nej, seriöst. Skänk några konsoler och några bra spel till fritidsgårdar istället, eller sponsra ungdomsföreningars aktiviteter, eller (kanske det bästa av allt) gå ihop med Försäkringskassan och ge arbetslösa föräldrar jobb. Barn i familjer med lågutbildade och arbetslösa föräldrar löper större risk att bli kriminella och begå våldsbrott än barn som spelar datorspel.

*Tanken slog mig, det kanske är Blizzard som ligger bakom? All PR är bra PR, eller hur var det...?

Vårt enda ansvar

Sydsvenskan skriver att Breivik spelade WoW för att förbereda sig inför det han gjorde i Oslo och på Utöya. Discordia möter detta med att hänvisa till sina egna likheter med Breiviks intressen. Susanne Möller skriver om känslan av obehag inför detta att ett tv-spel kan användas på det här sättet.

Min allra första reaktion var att bli förbannad på Sydsvenskans Erik Magnusson som så tydligt skriver att Breivik att WoW var "ett spel som han på Utöya kom att omsätta i praktisk handling". Sen när går man ut och skjuter barn med automatvapen i WoW, liksom. Han skriver ju också att Breivik var med i Frimurarorden och en pistolskytteklubb. Skillnaden är att dessa meningar inte följs av saker som
"vars religiösa tro är en avspegling av hans egen tro" eller "där han lärde sig att döda".* Och varför inte? För att svartmåla WoW?

Sen tänkte jag att nej. Jag har ingen lust att bli arg längre när folk skriver så. För det första kan det mycket väl stämma - Breivik tycktes använda sina datorspel till annat än det till exempel jag använder dem till (underhållning, avkoppling, spännande utmaning). Jag kan visst tänka mig att man använder WoW som mental förberedelse inför sånt här.

För det andra är jag trött på att försvara mitt spelande. Det är en fritidssysselsättning, i mångas fall är det också ett jobb. Precis som ishockey, modellbygge eller trädgårdsarbete. När jag var yngre var det enda argumentet man kunde få tyst på folk som undrade varför i helsike man satt kring ett bord flera timmar i sträck och låtsades vara nån annan "jamen vi är ju i alla fall inte ute och super". Jag menar, wtf? Som om jag hade varit ute och supit om jag inte hade spelat rollspel...?

Så. Vi som spelar datorspel behöver alls inte känna oss påhoppade, utpekade. Spelbranschen har inte ett större ansvar för sina kunder än filmbranschen eller bokbranschen (böcker har ju inte ens åldersrådgivning). Det enda ansvar vi har är samma ansvar som alla andra. Visa att du älskar dem du älskar, visa att du respekterar dem du inte älskar och läs gärna FN:s konvention om mänskliga rättigheter.


*Egentligen är det kanske värre att stolpa upp saker killen har gjort/varit med i utan att motivera varför just det är viktigt. Lite som när Didi&Björn i boken De övergivnas armé i två meningar efter varandra konstaterade att 1)det finns ett rollspel som heter Werewolf, och 2)det finns en nynazisttidning  i Tyskland som heter Wehrwulf (osäker på stavning). Utan att själv påstå något kan man med såna formuleringar få folk att tro en hel massa.

Battlegrounds!!! Lila Bloodthirsty's!!!

En bra battleground-vända är som en bra hockeymatch – det ska vara spänning på hög nivå, och man ska vinna. En nästan-bra battleground är en som innehåller spänning, men där man förlorar på målsnöret. En dålig battleground är när man blir överkörd. Sedan finns de där riktigt trista. Den där större delen av chatten upptas av en enda spelare som
med Caps Lock intryckt spottar ur sig den ena svordomsförkortningen efter den andra och vars föreställning om konstruktiv kritik sträcker sig till ”gtfo if u cant play u nub”. Eller som efter att Allianceavskummet har en klar, men inte oöverträffbar, ledning tycker att det är dags att ge bort segern och gå hem. Vadå ge sig? Man får ju honor points även om man förlorar matchen i stort? Lämna battlegrounden istället då för att sabba för oss andra.

Jag spelade en ovanligt långdragen Alterac Valley häromdagen. Vi hade lyckades ta allt utom deras bunkers. Alla allisar ressade vid graveyarden längst upp i norr. De tog sig inte förbi oss. Vi tog oss inte förbi dem. Helt absurt. Någon tyckte att vi skulle ge upp. Efter 41 minuter vann vi av att deras resources tog slut. Trägen vinner.

Season 10 är här och bjuder på lite trevligheter för oss som har svårt att få till arenaspel och därmed conquest points. Till exempel kan man köpa upphottade lila Bloodthirsty Gladiator-prylar för honor points istället för conquest points. Vissa av dem kräver att man har tjänat ihop sjutusen hp's men det ska väl snart vara fixat...? Det finns studier som visar att WoW-spelare ofta ser på spelet lite som ett jobb, med dailies och heroics och bg's som ska klaras av innan man kan göra allt kul. Så är det lite för mig också. Fireland-dailies, Uldum-dailyn, sen måste jag låta slavpiskan vina för att jag ska komma mig för med att göra en bg och/eller Tol Barad-dailies. Men nu, med season 10-Bloodthirsties, då kanske den där piskan kan få vila lite. Morötter funkar bättre.

Ja, inte i heroic dungeon då. För mig alltså. Belöningar i form av justice points, valor points och en påse med godis för tanks emellanåt räcker inte för att jag ska pugga. Tyvärr. Egentligen borde jag väl tvinga med mig guildisar och köra igenom alla dungeons på normal nivå. Det verkar som om det mest är tank'n'spank i åtminstone Lost City of the Tol'Vir, kanske det gäller för resten också...?

Men åter till pvp. Jag kör oftast retribution i pvp (om det nu inte är Alterac Valley CtA, då kör jag prot så jag kan tanka slutbossen) och har en liten husbibel där, Arena Junkies sida för retripaladiner. Finns säkert fler utmärkta guider, den här tyckte jag var överskådlig och passar mig som också vill spela arena. Som miner med jewelcrafters i gillet är det dessutom rätt lätt att gemma om alla nya fina glänsande rustningsdelar jag kan köpa för alla lättförtjänta honor points. Men sen lär det behövas lite arenaspammande för att få lite snyggare gear. Men seriöst. Blizzard envisas med att mismatcha feet/waist/wrist-delar åt oss stackars icke-helare. Visst är det snyggt med lila döskalleprydda stövlar, men kunde inte hela str/stam-settet vara i samma design då? Eller låta våra grejer matcha resten? Nåja, QQ moar. Det kunde ha varit värre. Fast Vicious-hjälmen ser lite... skum ut. Som den gamla fast högre. Skumt, var ordet.

Skill capped? Mnnjaaeeh...

Arenapartnern är tillbaka (en kompetent mage och en alldeles förträfflig rollspelare och guildkamrat) så igår spammade vi lite arenor. Jag körde retribution, hon körde arcane. Jag och en death knight tog några rundor förra veckan och jag måste dessvärre tillstå att jag och mage:n inte riktigt var lika bra – team rating föll från ca 1200 till ca 1000. Vi skyller självklart på att det var längesen vi spelade ihop. Och så var det några saker som kan vara bra att tänka på i arena för en paladin:

a) Ha gärna ett tvåhandsvapen istället för yxa och sköld om du har retri-specc.

b) Lär dig gärna var bubblan är placerad på action baren

c) Kom gärna ihåg att använda din Ardent Defender

d) Läs gärna rätt på ordet ”warrior” om det nu var priesten du hade tänkt ge dig på

Jag fick i alla fall tillräckligt mycket conquest points för att kunna köpa ett nytt halsband, hit och crit. Det kan ju vara bra om jag har 0% miss chance på åtminstone lvl 85:or, tänker jag.

Och så är det ju midsommartider. Frostlord Ahune ska dräpas. Om och om igen. Jag har gjort den ett par gånger med guildet. Jag veeet ju att dom häringa world event-bossarna är busenkla. Jag vet ju att det inte gör så mycket om man går in till herr Ahune med tank'n'spank-attityd och brötar på tills det är addsen håller sig på mattan och ispelaren är mottaglig för däng. Och ändå tar det emot att pugga. I kväll är det jag som ger mig iväg ner i den där grottjäkeln och talar om för snögubben att det är sommar. Med min yxa och min sköld. Det enda som kan vara lite trixigt är att plocka upp alla adds. Kanske går bättre om jag skippar Glyph of Focused Shield och kör ren aoe-specc ändå.

Jo, det var så här, när jag speccade om mitt protectionträd så gick jag på one target-trädet och -glyphningen som Elitist Jerks rekommenderar. För jag tänkte, man cc-ar så mycket i dungeons nuförtiden, det blir inte så mycket aoe:ande ändå. Sen insåg jag att det trädet även inbegrep +15% movement speed, och som rollspelare med självaktning kunde jag bara inte låta den vara kvar. Herregud, så fånigt det ser ut när man springer. Så jag bytte ut just den mot lite bättre och mindre manasugande consecration. Fast nu, efter att ha provat lite protection i arena igen, så inser jag att det kanske inte är så smart att ha den fokuserade skölden, utan att det kan vara bra att träffa lite fler mål. Jag ska bara lära mig vilka sköldjäveln träffar och inte, så jag inte riskerar att bryta någons cc.

Nästa steg blir att öva rotations, tror jag. Elitistjerks fina guide är fortfarande min husbibel, och som den casual player jag är så lär det räcka med denna ytterst knapphändiga research ett tag. För seriöst. Alla dessa knappar och symboler. Skärpning, Tankadinen. Kanske prova nån fin UI-addon...? Ja just ja, borde anpassa retri-trädet till pvp också...

För övrigt anser vi numer, jag och mage:en, att druider och rogues är jordens avskum och borde nerfas.

Aggressivt

Lise Myhre, skapare av Nemi, slår väl huvudet på spiken med denna stripp:
http://channels.msn.se/serier/default.asp?cat=nemi&count=1&date=20110418
Jag lät lite så igår när jag försökte göra någon nytta i Tol Barad. Vi vann till sist, men inte fan kändes det som om jag själv hade del i den segern, hehe.