Pug. Kan vara det engelska ordet för en tillplattad liten hund med stora ögon. Kan också vara förkortningen på "pick-up group", det vill säga en slumpmässigt hopplockad grupp mmorpg-spelare som kör en dungeon ihop. Båda sorterna kan man ha svårt att tåla.
Jag är varken särskilt dålig eller särskilt bra på att tanka. Jag är varken särskilt långsam eller särskilt snabb. Min största fördel som tank är att jag tar motgångar och misstag med ro och en nypa humor. Min största nackdel som tank är att den attityden inte gäller mina egna motgångar och misstag. Vilket innebär att när andra skäller ut mig för att jag är för långsam, inte ser deras fällor, står på fel ställe eller vad det nu kan vara, så går det rätt in i maggropen och sprider sig sedan som getingtäckta tjockoljeströmmar ut i kroppen på mig.
Därför puggar jag inte längre. Det hände i början av Pandaria-expansionen, då jag fortfarande var på normal mode och hade två instanser att välja på, som jag redan provat på i betan och visste att jag hanterade. Gjorde också några heroics när jag kommit upp mig i graderna lite. Kände mig rätt säker på det hela.
Och så kommer det en sån där gräslig pugmänniska och pajar alltihop.
Jag vet, jag brukar gnälla om det här i mina spelbloggar. Det här är tredje bloggen jag gör det i. Men det är så förbannat irriterande att jag inte kan ta del av hela paketet World of Warcraft bara för att det ovillkorligen innebär att jag måste ta en massa oförtjänt skit. Och blanda nu inte ihop detta med kritik. Jag tar villigt konstruktiv kritik för att lära mig bli en bättre tank, och nog gör jag mig "förtjänt" av kritiken (inte minst för att jag har så svårt att se vad som är fiendegenererade färgvirvlar och vad som är vängenererade...)
Klart det finns det en andra sida. Puggarna som tycker att det är förbannat irriterande att deras World of Warcraft-upplevelse solkas av att de blir sinkade av tanks som i deras ögon inte håller måttet, att de är där för att spela och inte för att agera pedagoger.
World of Warcraft är ett mmorpg. Massive multiplayer, det betyder att en herrans massa spelare spelar ihop. Ihop. Tillsammans. Antingen gormar man åt folk som inte kan någonting eller så kläcker man ur sig lite smarta tips. I det ena fallet blir man av med ytterligare en tank och förlänger kön till dungeons med ytterligare några sekunder. I det andra får man bättre kommunikationsskills och och bidrar till att höja tankingskills hos en medspelare.
Mitt gille är ett rollspelsgille så det blir sällan guildruns, vilket innebär att jag nästan aldrig gör dungeons nuförtiden. Men någon gång emellanåt drar vi ihop ett gäng, kör en instans, har kul, lär oss tillsammans eller lär varandra. Som häromdagen, då vi gjorde Mogu'shan Palace. Det gick ganska bra, fick tanka klart en boss med bara en dps kvar på benen, och fick lära mig att de gröna virvlarna var bra virvlar, samt var jag skulle tanka slutbossen. Lättsamt och trevligt och lärorikt. Så önskar jag att det vore även med pugs.
"Äh, det är ju så det ser ut, antingen får man tåla det eller så får man
skippa pugs." Okej. Jag har svårt att förstå logiken i att man måste tycka att det är okej att folk beter sig som idioter för att kunna ta del av hela spelet, men visst. Visst kan jag skippa pugs. Visst kan jag spela med mina vänner istället. Kom bara inte och klaga på långa köer sen.
Vill du surfa på min korta kötid så varsågod! Ta med dig ett glatt humör, respekt och gärna en bra healer, så kör vi lite instanser tillsammans! Jag kan fixa första bossen i Mogu'shan Palace med bara en dps till hjälp, till exempel.
Showing posts with label heroics. Show all posts
Showing posts with label heroics. Show all posts
Monday, 11 March 2013
Wednesday, 23 January 2013
Uppdrag: Level 50
Det är nära nu. Snart level 50. Det är alltså maxlevel och jag har ägt spelet i ett år. Jag är inte världens snabbaste levlare, om man säger så...
Jag trivs med att vara sith juggernaut. Jag trivs inte med SWTORs ability-hantering. World of Warcraft har tydliga ikoner och lagom många förmågor som medger en rotation som inte kräver alltför mycket trixande med keybinds och makros (vad säger jag, jag använder ju inte ens makros). SWTOR har ungefär två typer av ikoner i nästan olika färger: den ena sorten inbegriper ett huvud, den andra sorten inbegriper en ljussabel. Dessutom är det för många förmågor som liknar varandra (jag har t ex fyra-fem olika sorters stun-effekter, ett par armourbreaking-attacker och några attacker som inte gör så mycket mer än just skada), och som salt i såren har de dessutom bieffekter som liknar åter andra förmågor, och så slutar det med att jag måste ha allihop i actionbaren ändå.
Eftersom jag är ett vanedjur går mycket av min stridstid åt att fundera över hur jag kan flytta om förmågor på actionbaren så att de liknar uppsättningen jag har i WoW. Alltså, effektivisera rotationen och, tja, lära mig varje förmåga lite bättre så att keybindsen sitter mer i fingrarna än i ögonen - som det är nu tittar jag mer på actionbaren än på vad som faktiskt händer på skärmen, och det är förstås en nackdel om jag på sikt vill tanka heroics även i SWTOR*.
Nu efter jul kör jag free-to-play-varianten, efter att ha varit inaktiv och pröjsat för det hela hösten. Det spelar mig inte så stor roll eftersom jag mest questar på solokvist och framförallt är intresserad av min class story för tillfället. Jag skulle vilja rollspela, men undrar hur sjutton jag ska få ihop det tids- och engagemangsmässigt. Kontinuerligt rollspel kan bli så himla bra, men jag är inte särskilt kontinuerlig av mig just nu. Dessutom har jag redan visst rollspel igång i WoW, och det kostar på lite mentalt också. För många bebisar, liksom.
Snart lär det dock bli till att betala igen. Jag vill ha tillgång till alla questbelöningar, kunna matcha rustningen och använda alla emotes, och snart kommer ju expansionen, med allt vad det innebär. Ingen har väl undgått att läsa om "Regnbågsplaneten" Makeb där spelets samtliga homosexuella npc:s kommer att placeras. Jag tycker det är bedrövligt att det inte går att låta dessa npc:s befinna sig lite här och var i hela spelet (BioWare är ju kända - berömda också, och ökända får man förmoda - för att länge ha erbjudit möjlighet till samkönade relationer i sina spel) men antar att det än så länge är en nödvändig kompromiss med tanke på maktfaktorn USA:s inte alltför generösa inställning till att det över huvud taget skulle finnas antydan till homosexualitet i Star Wars-universat.
Fyra bars kvar. Sedan är det Ding med stort D. Ligger jag i kan jag vara färdig i mars.
*Jag tankar sällan i WoW. Inte för att jag inte klarar av instanserna, utan för att jag inte klarar av utskällningar av andra spelare. Konstruktiv kritik och tips tar jag tacksamt emot, men skäll vill jag inte ha. Och den hårda hud somliga vittnar om i tanksammanhang, den lyckas jag aldrig få. Det blir bara nya skavsår i de gamla och läkta.
Jag trivs med att vara sith juggernaut. Jag trivs inte med SWTORs ability-hantering. World of Warcraft har tydliga ikoner och lagom många förmågor som medger en rotation som inte kräver alltför mycket trixande med keybinds och makros (vad säger jag, jag använder ju inte ens makros). SWTOR har ungefär två typer av ikoner i nästan olika färger: den ena sorten inbegriper ett huvud, den andra sorten inbegriper en ljussabel. Dessutom är det för många förmågor som liknar varandra (jag har t ex fyra-fem olika sorters stun-effekter, ett par armourbreaking-attacker och några attacker som inte gör så mycket mer än just skada), och som salt i såren har de dessutom bieffekter som liknar åter andra förmågor, och så slutar det med att jag måste ha allihop i actionbaren ändå.
Eftersom jag är ett vanedjur går mycket av min stridstid åt att fundera över hur jag kan flytta om förmågor på actionbaren så att de liknar uppsättningen jag har i WoW. Alltså, effektivisera rotationen och, tja, lära mig varje förmåga lite bättre så att keybindsen sitter mer i fingrarna än i ögonen - som det är nu tittar jag mer på actionbaren än på vad som faktiskt händer på skärmen, och det är förstås en nackdel om jag på sikt vill tanka heroics även i SWTOR*.
Nu efter jul kör jag free-to-play-varianten, efter att ha varit inaktiv och pröjsat för det hela hösten. Det spelar mig inte så stor roll eftersom jag mest questar på solokvist och framförallt är intresserad av min class story för tillfället. Jag skulle vilja rollspela, men undrar hur sjutton jag ska få ihop det tids- och engagemangsmässigt. Kontinuerligt rollspel kan bli så himla bra, men jag är inte särskilt kontinuerlig av mig just nu. Dessutom har jag redan visst rollspel igång i WoW, och det kostar på lite mentalt också. För många bebisar, liksom.
Snart lär det dock bli till att betala igen. Jag vill ha tillgång till alla questbelöningar, kunna matcha rustningen och använda alla emotes, och snart kommer ju expansionen, med allt vad det innebär. Ingen har väl undgått att läsa om "Regnbågsplaneten" Makeb där spelets samtliga homosexuella npc:s kommer att placeras. Jag tycker det är bedrövligt att det inte går att låta dessa npc:s befinna sig lite här och var i hela spelet (BioWare är ju kända - berömda också, och ökända får man förmoda - för att länge ha erbjudit möjlighet till samkönade relationer i sina spel) men antar att det än så länge är en nödvändig kompromiss med tanke på maktfaktorn USA:s inte alltför generösa inställning till att det över huvud taget skulle finnas antydan till homosexualitet i Star Wars-universat.
Fyra bars kvar. Sedan är det Ding med stort D. Ligger jag i kan jag vara färdig i mars.
*Jag tankar sällan i WoW. Inte för att jag inte klarar av instanserna, utan för att jag inte klarar av utskällningar av andra spelare. Konstruktiv kritik och tips tar jag tacksamt emot, men skäll vill jag inte ha. Och den hårda hud somliga vittnar om i tanksammanhang, den lyckas jag aldrig få. Det blir bara nya skavsår i de gamla och läkta.
Labels:
50,
abilities,
bioware,
expansion,
heroics,
homosexuell,
keybinding,
level,
makeb,
questing,
regnbågsplaneten,
relation,
rollspel,
sith juggernaut,
star wars,
star wars: the old republic,
swtor,
world of warcraft,
wow
Subscribe to:
Posts (Atom)

