Horde-aste kocken EU?

Snart. Snart har jag bemästrat allt det pandariska köket har att bjuda på. Många timmars fiskande, grönsaksodlande, djurslaktande har det blivit. Och av nån anledning har det varit lite meditativt. Det liksom smakar gott av den här fiktiva mathanteringen. Dessutom är Crogash en fena på både fiske och matlagning även in character, och jag är ju sån att jag helst måste ha gjort saker och ting in game för att använda mig av det i rollspel.

Fan. Nu blev jag sugen på att fiska. Ses i Krasarang Wilds!

Herren på trädgårdstäppan

Tredje någonsin till level 40

Jag hade en gång en main, en night elf druid som jag inledde min World of Warcraft-bana med. Jag lyckades ta honom till level 64, men sedan dök The Burning Crusade-expansionen upp, och jag bytte inte bara server utan också fraktion. Min blood elf paladin var min första levelcappade figur någonsin. Och är hittills den enda.

Jag har gjort flera försök med rollspels-/pve-alts men alla har fastnat någonstans mellan level 23 och 35. Tills nu. Min pandaren-monk dingade 40 häromdagen. Liten flicka håller på att bli stor. Just den här månaden firar WoW 9-årsjubileum och alla som loggar in får en pryl som ger en extra skjuts på experience points. Som monk får jag också lite xp-boost genom ett särskilt daily quest för monks och dessutom går det lite snabbare för att jag är med i ett gille. Jag älskar't.

No pugs allowed

Pug. Kan vara det engelska ordet för en tillplattad liten hund med stora ögon. Kan också vara förkortningen på "pick-up group", det vill säga en slumpmässigt hopplockad grupp mmorpg-spelare som kör en dungeon ihop. Båda sorterna kan man ha svårt att tåla.

Jag är varken särskilt dålig eller särskilt bra på att tanka. Jag är varken särskilt långsam eller särskilt snabb. Min största fördel som tank är att jag tar motgångar och misstag med ro och en nypa humor. Min största nackdel som tank är att den attityden inte gäller mina egna motgångar och misstag. Vilket innebär att när andra skäller ut mig för att jag är för långsam, inte ser deras fällor, står på fel ställe eller vad det nu kan vara, så går det rätt in i maggropen och sprider sig sedan som getingtäckta tjockoljeströmmar ut i kroppen på mig.

Därför puggar jag inte längre. Det hände i början av Pandaria-expansionen, då jag fortfarande var på normal mode och hade två instanser att välja på, som jag redan provat på i betan och visste att jag hanterade. Gjorde också några heroics när jag kommit upp mig i graderna lite. Kände mig rätt säker på det hela.

Och så kommer det en sån där gräslig pugmänniska och pajar alltihop.

Jag vet, jag brukar gnälla om det här i mina spelbloggar. Det här är tredje bloggen jag gör det i. Men det är så förbannat irriterande att jag inte kan ta del av hela paketet World of Warcraft bara för att det ovillkorligen innebär att jag måste ta en massa oförtjänt skit. Och blanda nu inte ihop detta med kritik. Jag tar villigt konstruktiv kritik för att lära mig bli en bättre tank, och nog gör jag mig "förtjänt" av kritiken (inte minst för att jag har så svårt att se vad som är fiendegenererade färgvirvlar och vad som är vängenererade...)

Klart det finns det en andra sida. Puggarna som tycker att det är förbannat irriterande att deras World of Warcraft-upplevelse solkas av att de blir sinkade av tanks som i deras ögon inte håller måttet, att de är där för att spela och inte för att agera pedagoger.

World of Warcraft är ett mmorpg. Massive multiplayer, det betyder att en herrans massa spelare spelar ihop. Ihop. Tillsammans. Antingen gormar man åt folk som inte kan någonting eller så kläcker man ur sig lite smarta tips. I det ena fallet blir man av med ytterligare en tank och förlänger kön till dungeons med ytterligare några sekunder. I det andra får man bättre kommunikationsskills och och bidrar till att höja tankingskills hos en medspelare.

Mitt gille är ett rollspelsgille så det blir sällan guildruns, vilket innebär att jag nästan aldrig gör dungeons nuförtiden. Men någon gång emellanåt drar vi ihop ett gäng, kör en instans, har kul, lär oss tillsammans eller lär varandra. Som häromdagen, då vi gjorde Mogu'shan Palace. Det gick ganska bra, fick tanka klart en boss med bara en dps kvar på benen, och fick lära mig att de gröna virvlarna var bra virvlar, samt var jag skulle tanka slutbossen. Lättsamt och trevligt och lärorikt. Så önskar jag att det vore även med pugs.

"Äh, det är ju så det ser ut, antingen får man tåla det eller så får man skippa pugs." Okej. Jag har svårt att förstå logiken i att man måste tycka att det är okej att folk beter sig som idioter för att kunna ta del av hela spelet, men visst. Visst kan jag skippa pugs. Visst kan jag spela med mina vänner istället. Kom bara inte och klaga på långa köer sen.

Vill du surfa på min korta kötid så varsågod! Ta med dig ett glatt humör, respekt och gärna en bra healer, så kör vi lite instanser tillsammans! Jag kan fixa första bossen i Mogu'shan Palace med bara en dps till hjälp, till exempel.

Väx, lilla drake

En tripp in i Azeroth blev det i afton. Eller snarare Pandaria. Om det är bra eller dåligt att man numer kan göra obegränsat med dailies, det vet jag inte, men det finns i alla fall att göra, även om man tröttnat på att slita på åkern. Jag håller på att föda upp en jade-drake, en grön en. Det ska bli spännande att se hur den ser ut när den blir stor.

Annars går tiden åt att så grönsaker, fiska, laga mat, hjälpa grannarna, rensa ogräs... Helt normala saker för en legosoldat med magiska krafter och skarpslipad yxa. Fast det är ändå en rätt skön omväxling mot Cataclysms (säg det sex gånger i en laxask) dailies - jag älskade i och för sig Molten Front och dess infernaliska kaos och omväxlande quests, men att nu förtjäna guld och dessutom ett och annat valor point på att odla morötter, det är inte fy skam heller.

Rollspelandet har kommit igång som smått efter jul och nyår. Själv har jag mest läst Sagan om Is och Eld-böckerna (Game of Thrones) och dessutom dragit igång mitt eget företagande (som frilansskribent, föreläsare bl a) så spelandet har liksom hamnat på avkrokar i hjärnan. Därför var det skönt att mjukstarta förra veckan med ett litet lagom rollspelsevent som en guildkamrat ledde. Det var bara jag som dök upp, men vi körde ändå, traskade iväg genom Jade Forest för att leverera öltunnor till grannbyn, och väl framme få i uppdrag att skrämma iväg några forest sprites. Inget märkvärdigt, men ändå något som ens karaktärer kan sysselsätta sig med samtidigt som de pratar om ditten och datten. Vardagsrollspelande, kan man kalla det. Tids nog blir det tid för epicness.

Nästa expansion

Jag öh... hm. Hur ska jag reagera nu? Kung Fu Panda var en småkul animerad film men, eh... Kunde det inte vara första april, jag vet inte alls hur jag ska reagera... :s Vad jag gnyr om? Det här. Spännande värld, härliga miljöer och... tja, pandor. Jag som har svårt att ta gnomer på allvar. Och flygmaskiner och maskingevär. Men jag är anpassningsbar.

Har för övrigt fått låna ett Xbox 360 av en kompis och måste snarast bestämma mig för några spel att införskaffa.