Bytt, bytt, kommer aldrig igen (?)

Sådär. Det blev en sekunds klump i halsen och tårar i ögonen när jag väl klickade på "Leave guild"-knappen och mitt älskade soldenärskompani försvann från guild-rutan, men sentimentaliteten förbyttes snabbt i uppskruvad förväntan när jag klickade på "accept guild invitation" och klev in i mitt nya gille.

Ikväll är första rollspelseventet och det ser jag mycket fram emot. Jag och guildmastern hade en lång och intressant in character-intervju häromkvällen, då jag fick den där berömda enda chansen att göra ett första intryck. Snart blir det förstås samma sak med de andra medlemmarna.

Mest är jag alltså förväntansfull. Jag har sett gillet rollspela förut, och vi har interagerat med dem i events flera gånger, så jag kastar mig inte handlöst in i blindhet. Däremot blir det ju ofrånkomligen så att varje rollspelsgille utarbetar sina egna, inofficiella och officiella regler kring rollspelandet, hur man talar, använder emotes och hur man beter sig angående gear, förmågor och dueller. En del kör stenhårt på in game-level och -funktioner, andra kör mer på rollspels- och fantasilinjen. Själv tycker jag ett mellanting passar, men jag kan förstås anpassa mig.

Det känns som om rollspelsglädjen håller på att återvända...!

Hejdå Frostisar, det har varit ett sant nöje!

Att byta gille av rollspelsskäl

Jag ska byta gille. Helt och hållet grundat på in character-grejer. Alltså inget out of character-drama eller att jag inte trivs eller så. Det är min figur som känner att han behöver ett nytt syfte i tillvaron att fylla.

Det är lite vemodigt. Jag/han var en gång med och grundade gillet. Och eftersom jag tycker så himla mycket om dem allihop så har jag förstås skapat en alt som jag kan vara kvar med. En pratsam pandaren. Återstår att se om det gille jag siktat in mig på med min main är så bra som de verkar.

Hoppas bara det ger mig lusten till World of Warcraft tillbaka. Jag saknar den lite.

En del av mitt fina gille...