Monday 16 September 2013

Orden och deras makt

Någon skrev om en utvecklare och använde orden "cunt" och "retard", alltså "fitta" och "efterbliven". Han fick förstås tycka vad han ville om trasiga spel som ändå släpps, men jag uttryckte ändå min starka åsikt om att dessa ord borde ha förpassats ur gamervokabulären för längesen på grund av deras ursprung.

Då fick jag svar från en man som (och här sammanfattar jag det jag läste) ansåg att ords betydelse och användning är i ständig förändring, och att det ser ut som det gör i spelkulturen eftersom denna nu har kommit ut ur pojkrummet och in på de större sociala arenorna, vilket innebär att de som är gamla i gården gärna försvarar sin jargong; orden "cunt" och "retard" har inte nödvändigtvis samma betydelse här som i England, USA eller Australien (retardation är dessutom fackspråk); att försöka vara kreativ med sina kraftuttryck är ingenting som kommer naturligt och är heller inte lika tillfredsställande; kampen att förändra språket är meningslös eftersom kraftuttryck måste vara provokativa; "En strid värd att välja blir så att se över sitt språkbruk generellt, då punktinsatser på specifika ord i specifika sammanhang är svår att motivera rent rationellt."

Och så förstås förslaget att filtrera bort oönskat material ur sitt informationsflöde.

EDIT: Så här såg originalinlägget ut:
Ords betydelse och användning är i ständig förändring, och språkbrukets utveckling är inte nödvändigtvis förankrad i specifika (kulturella) sammanhang. När det gäller just spelsammanhang så ligger det en problematik istället i att "massive multiplayer", sociala medier m.m. gör att heterogena, tidigare isolerade grupperingar av spelare nu samsas i samma kanaler. Lägg därtill de mekanismer där tidigare gruppidentiteter luckras upp av mediets uppsving i popularitet och tillgänglighet, vilket gör att grupper av spelare blir ännu mer måna om att försvara det de upplever som "sitt" - vare sig det gäller konceptuell design/stilisering av karaktärsmodeller eller språkbruk. Slutligen är engelskan i sig långt från standardiserad, utan präglas av en rad olika kulturer, som nu kolliderar hejvilt på en global arena. Hur vulgärt "cunt" anses vara, eller för den delen vem/vad som åsyftas, varierar mellan England, USA och Australien. "Retardation" är dessutom vanligt förekommande i fackspråk och inte entydligt med psykomotoriska störningar i människor. Att "retard" i folkmun betyder ett kraftigt nedsatt intellekt är således slang, och har inget med dess ursprung att göra.
Min poäng är att en kamp för att förändra språket är i mångt om mycket meningslös, eftersom svordomar och kraftuttryck i sin natur måste vara obscena/vulgära/provokativa. Man kan leka "poet":
"I hope whoever the pro-choice posterboy at Activision who ... ...must have gotten his frontal-lobe skullfucked to mush. Never imagined..."
Men det är 1) inget som komnmer naturligt och 2) inte heller lika tillfredställande. Om svordomar vore tillåtna vore de inte längre svordomar. En strid värd att välja blir så att se över sitt språkbruk generellt, då punktinsatser på specifika ord i specifika sammanhang är svår att motivera rent rationellt. Eller helt enkelt skaffa sig en vana att filtrera bort oönskat material - eller dess källor - i sitt informationsflöde.

Jag svarade bland annat:
Här får du en rationell motivering att genomföra punktinsatser på specifika ord i specifika sammanhang: Att acceptera somliga "språkutvecklingar" bara för att det faller sig naturligt efter lång tids isolerad tillväxt är att acceptera bilden av att dator-/tv-spelare generellt ser ner på t ex kvinnor, homosexuella, människor med psykiska funktionsnedsättningar etc. Det är INTE en bild jag delar fullt ut och att underhålla den bilden är att stänga ute just dessa människor som inte riktigt ingår i bilden idag.
Mvh Person med kvinnligt kön och begåvningshandikappad bror (som jag är jävligt stolt över, ska du veta).
För jag är övertygad om att ord spelar roll. Om ord inte betydde något skulle inte nätet vara en så outsinlig källa till glädje, ilska, förtvivlan, eller kunna erbjuda så mycket gemenskap och utanförskap. Det stämmer att inom specifika grupper förekommer jargong, inte sällan med syftet att förstärka vi:et och utestänga "de andra", något som de flesta grupper förr eller senare måste arbeta aktivt med om man vill vara en inkluderande grupp.

Spelvärlden är ingen homogen grupp, och den vinner ingenting på att fortsätta odla bilden av finniga tonårsgrabbar som avskyr tjejbaciller och bögar, därför måste också språket avspegla den bild man hellre vill visa upp. Jag är kvinna, jag har ett könsorgan och även om ordet "kukhuvud" också existerar och används i nedsättande sammanhang så är "fitta" ett ord som i högre grad anspelar på kvinnan som ovälkommet inslag som dessutom tillskrivs negativa egenskaper.

Jag har också en bror med begåvningshandikapp. När jag var liten kallades det förståndshandikappad. Hade det varit på 60-talet hade han kanske kallats efterbliven, alltså "retard", i början av 1900-talet "idiot". Det finns många med den typen av funktionsnedsättning som faktiskt förstår innebörden. Att de inte är lika "begåvade" som andra, inte förstår lika mycket, inte kan lika mycket.

Där är jag själv i privilegierat läge. Jag vägrar att kalla någon, normalstörd eller inte, för "retard" eller "jävla cp" i kommentarer, i chattar etc., därför att jag vet att ordet också används nedsättande om personer som min bror. På samma sätt som jag vägrar säga "that's so gay" eftersom själva ordet "gay" används för att anspela negativt på stereotypiska homosexuella beteenden. Jag vägrar säga "jävla fitta" eftersom puckade beteenden inte har med könet att göra.

Jag brukar säga ifrån när jag ser den här typen av ord användas på det här sättet. På samma sätt som jag är förbannat trött på att läsa tillbaka till köket"-kommentarer ens på skoj antar jag att homosexuella är förbannat trötta på att höra "that's so gay", att andra kvinnor än jag själv är förbannat trötta på ens könsorgan användas som skällsord. Eftersom jag också ser fler och fler spelare "komma ut" som personer med olika former av autistiska störningar antar jag att åtminstone några av dem tröttnar på att se ordet "retard" användas i tid och otid.

Ibland håller jag tyst. Att outa min brorsa som begåvningshandikappad är tudelat. Å ena sidan är det ingen stor grej. Utvecklingsstörningar och funktionsnedsättningar är varken konstigt eller skämmigt, det är något som existerar och som vi alla lär komma i kontakt med på ett eller annat sätt. Å andra sidan vet jag att samhället fortfarande år 2013 har en väldigt snedvriden uppfattning om allt som inte är "normalt", och jag vill inte utsätta honom som individ för denna okunnighet.

Man kan förstås inte anpassa sitt språk in absurdum för att få alla att känna sig inkluderade, välkomna, önskvärda etc. För visst är gränsen hårfin. Ordet "idiot" avsåg från början en person med lågt intellekt, men har idag utvecklats till att vara vara synonymt med dumhet, men används över huvud taget inte längre som fackterm utan har ersatts med andra, liksom yngre syskontermen "efterbliven".

Men orden "fitta", "gay" och "retard/efterbliven" har fortfarande stark koppling till sitt ursprung. Därför anser jag att de ska användas på rätt sätt eller inte alls. Särskilt om gamingkulturen vill vara så inkluderande som somliga påstår när de anser att särskilda kvinnoturneringar i e-sport och särskilda gay-konvent bara bidrar till segregering och utanförskap, eftersom kvinnor och homosexuella visst är välkomna (random relaterad länk 1 och random relaterad länk 2). Särskilt när kvinnor får tredubbelt så mycket skit, och därtill könsrelaterad, som män i spelchattar (referens). Och så vidare.

Slutligen skulle jag vilja se den som med logiken "ord utvecklas och får nya innebörder" alternativt "men jag är ju XX, jag upplever det inte så" försvara användandet av ord som "negerjobb", "hora" eller "cp-unge" i liknande sammanhang.

Friday 6 September 2013

Final Fantasy XIV

Jag frilansar som skribent för Level presenterar: E-sport och MMO (formerly known as Level presenterar: World of Warcraft) och i senaste numret recenserade jag nya mmorpg:et Final Fantasy XIV: A Realm Reborn. Tidningen finns i butik nu, så köp och läs! sa hon helt ogenerat. Nu fick jag emellertid inte plats med allt jag hade att säga, så nu har jag fyllt på här på bloggen med lite saker som inte framgick, och som kommentarfältskritiker alltid hakar upp sig på: spelkontroller, kläder och genusperspektiv.


Kontrollerna
Jag skrev ingenting om dessa. I efterhand funderade jag på varför. Det behövdes ingen hjärnkirurgi för att komma fram till svaret: De fungerar. Det vill säga, kontrollerna var ingenting jag särskilt tänkte på. Man har vissa förmågor, man använder dem genom att trycka på vissa knappar och de ger en viss effekt. Som i alla andra mmorpg. Det enda jag har att invända är att nästan alla har samma cooldown, vilket gör att rotationerna känns mindre flexibla.


Kläderna
Det första jag lade märke till redan när jag läste om spelet var Square Enix förkärlek för att klä kvinnliga figurer i trosor, kortkort kjol och höga stövlar. I filmsekvensen som inleder hela spelet får man en inom anime klassisk under kjolen-vinkel som jag purknade till en del på. Nog för att manliga toons filmas på samma sätt, men de har inte trosor och kortkort kjol.


Alltså. Sexigt är inte nödvändigtvis något fult. Spankulerar man omkring i stan en söndag bikiniöverdel, så visst. Eller om man hänger på endera taverna över en tisdagsöl med blottade ljumskar. Men det här med att sexualisera rustningar är jag verkligen inget fan av, särskilt inte när det innebär HÅL PÅ MAGEN i en plåtrustning på kvinnlig toon medan exakt samma rustning är HEL på en manlig toon.


Och så hittar man det här i staden Ul'dah.


Och jag ba' okej. Visst. Visst ska man inte automatiskt tycka att det är sexistiskt med avklädda kvinnliga dansare. MEN VAR ÄR DE AVKLÄDDA MANLIGA DANSARNA DÅ? Inte i SWTOR-kantinorna i alla fall. Och inte på barerna i Mass Effect. Och definitivt inte i Eorzea.

Omotiverad sexighet återfinns dock hos bägge kön; till exempel har Yellow Shirts, en sorts vaktstyrka i staden Limsa Lominsa, gula skjortor som på manliga medlemmar är uppknäppta till naveln ungefär. Varför, kan man undra. Läckert, visst, men praktiskt? Det är ju lättare att slita tag i den där än en helknäppt skjorta om man är buse. Och när man spiller hett kaffe... usch.


Såatteh... Är det bättre om sexualiseringen går åt bägge håll? Njaej. Men det känns i alla fall inte orättvist.

Vilket det heller inte alltid är. Den här fullständigt barbariska (bokstavligt talat, alltså) utstyrseln med remsandaler, badbyxor och läderrems-bh ser exakt likadan ut på män som på kvinnor. Den täcker till och med mer på kvinnofigurer eftersom den i all anständighet (vad den nu är värd) måste täcka kvinnliga bröst med kupor. Jag avskyr de där badbyxorna.


Och oftast är det rätt ordentligt klätt när det gäller just rustningar. Urringningarna lyser med sin frånvaro (förutom på main story npc:s möjligen). Ibland får både män och kvinnor ha utsvängd tunika. Snyggt på bägge!


Genusperspektivet
Det bästa är ändå att oavsett kläder så är Eorzea ett mycket jämställt ställe när det gäller just kön, och jag ser inte någon egentlig slentriansexism i spelkonstruktionen. Bland npc:erna är det en rätt bra fördelning könsmässigt, och framförallt visar de upp en mångfald av personligheter. Både män och kvinnor kan vara starka respektive svaga, modiga respektive rädda, smarta respektive puckade, maktlystna respektive självuppoffrande och så vidare. Ledaren för Gladiator's Guild (gladiator = tankklass, bara en sån sak) är till exempel en skicklig, stark, hetsig och emellanåt oerhört stingslig kvinna. Fastän hon har blottade ljumskar under pansarkjolen (det var kameran som tjuvkikade, inte jag...).


Slutsats: Döm inte toonen efter trosorna! Här är en kaktus.




Tuesday 3 September 2013

Veckans spelglädje: Spel

Temat för sista Veckans Spelglädje: Spel!

Först: Tack RobertSpelföräldrarna för initiativet! Det har varit både utmanande och roligt! Dessutom välbehövligt för en bloggare som jag, som alltför ofta förlitar sig på spontanitet och inspiration...

Så, till ämnet. Jag älskar ju att spela spel. Digitala spel alltså. Helst rollspel. MMO eller single. För att bokstavligen illustrera denna kärlek har jag valt ut några sådana där tillfällen som gör att det är extra värt att spela.









Förrförra veckans spelglädje: Pay to win!

Under förrförra och förra veckan jobbade jag med annat och hade inte cacheminne nog i hjärnan för att blogga. Men eftersom det går prestige i det här (för min egen del alltså, jag jämför mig inte med andra) så måste jag ju bara skriva om förförra Veckans Spelglädje också.

Temat för förrförra Veckans Spelglädje: Pay to win

Pay to win/p2w handlar om att istället för att slita som en gnu i månader för att loota värsta häftiga legendary-drakmounten pröjsa ett par hundralappar och få drakhärket på studs i den digitala brevlådan. Eller motsvarande übermäktiga hjälmen/svärdet/skölden.

En gammal sanning är att tid = pengar. Om jag alltså tillhör den sorgliga skara som sliter åtta timmar om dagen på ett jobb jag avskyr för att tjäna pengar jag enligt regeringen sedan måste spendera friskt för att de skatter jag betalar på prylar jag köper till underpris ska finansiera deras avdrag för dem som tjänar mer än vad jag gör, så jobbar jag ju i slutändan lika mycket för den där draken/hjälmen som en snorunge på gymnasiet som spelar åtta timmar om dygnet efter skoltid (som de mest skolkar/sover bort ändå, eftersom de spelar datorspel, det har jag läst i kvälls- och gratistidningar). Det är bara det att min tid omvandlats till pengar. Alltså är det helt i sin ordning att även jag kan uppleva den ultimata lyckan av att ha en egen drake att rida på.

Me wantsss thisss preciousss men orka raida...

Nu ska jag i sanningens namn erkänna att jag inte jobbar åtta timmar om dagen på ett jobb jag avskyr utan arbetar precis så mycket jag vill på ett jobb jag älskar, jag är nämligen egenföretagare. Det blir kanske inte så mycket pengar att jag tycker att jag har råd att spendera dem på digitala prylar, och jag vet fortfarande inte om jag skulle ha samvete nog att köpa något digitalt som faktiskt gör skillnad när jag spelar (till skillnad från en drakmount). Så jag kanske bara skulle använda prylen till transmogrification.