En majoritetsmässig minoritet

Surfade in på ett riktigt kul inlägg i debatten om kvinnliga rustningar i mmorpg på MMOSite. Det ser förstås inte alltid ut så här, men i långt högre grad än manliga rustningar visar skrevområde, bröstmuskler etc. En teori är att ju mindre och billigare spelet är, desto mer bikinaktiga blir kvinnorustningarna...

Men det var inte det jag skulle prata om utan det här: motargument. Ett av de vanligaste är "spela ett annat spel då". Ett annat är "det är ju killar i majoritet", "det ska väl vara snyggt" och så vidare. Så här vill jag bemöta de argumenten.

1. Spela ett annat spel då.
Jag vill spela det här spelet eftersom det på det hela taget är bra. Jag vill bara att min kvinnliga karaktär ska ha en vettig rustning. Dessutom är det svårt att hitta ett enda spel som inte någonstans har en bikinirustning.

2. Ska det vara diskbänksrealistiskt då menar du?
Att jag ogillar en sak betyder inte att jag älskar raka motsatsen. Rustningar kan vara snygga, till och med attraktiva, samtidigt som de är funktionella och inte visar omotiverade hudpartier. Läs gärna en äkta rustningsmakares åsikter om hur funktionellt kan rimma väl med attraktivt.

 3. Vi ser ju olika ut.
Ja, det gör vi. Män och kvinnor har olika kroppsform och behöver olika utformade rustningar för att det både ska gå att röra sig i och skydda som det ska. Men knepet med bröstformade rustningar för att både få brösten att synas och dessutom skydda dem, går bort eftersom designen dessvärre är direkt livsfarlig.

4. Är det så fult med lite hud?
Bar hud kan vara snyggt och attraktivt/sexigt men blir i vissa fall bara sexualiserat. I fallet med rustningar påstår jag att det är sexualiserat, det vill säga den enda funktion hudblottandet har är att åskådaren ska bli lite tänd. Designen på mansrustningarna gör att karaktären ser häftig och snygg ut, något som ofta ingår i attraktivt/sexigt, men knappast sexualiserad eftersom den samtidigt är funktionell, det vill säga skyddar vitala delar som ljumskar, mage och hals.

5. Målgruppen är ju unga heterosexuella killar.
Nja, det är visserligen mest män som spelar mmorpg men ändå kanske uppemot en femtedel kvinnor, vilka då ingår i målgruppen. Att strunta i en femtedel av sin spelarbas är inte särskilt klokt. Tyvärr är det oftast pengar som snackar, och då hamnar vi på argument 1.

6. Men den manliga spelaren är ju i majoritet, varför ska en minoritet påverka hela spelet?
Av alla kvinnor som spelar så väljer nästan alla att spela kvinnliga karaktärer, medan kanske en minoritet av männen gör det. Då finns det stor anledning att lyssna på just den kvinnliga spelargruppen. Oavsett vem man är så spelar könet stor roll för identifikation - ser jag kvinnor kopplar jag direkt till mig själv: jag är en av dem. Vi må ha hur lite som helst gemensamt i övrigt, men det biologiska könet är detsamma. Alltså blir synen på kvinnor i spelet lika med synen på mig som kvinna i verkliga livet. Och - myten om mannen som en enkelspårig sexuellt inriktad varelse som kräver stålbikini för att vara nöjd med sitt spel förstärks.

Bilderna är från Final Fantasy XIV: A Realm Reborn. Jag hade velat ha förhandsbilderna på Lancer-klassen ur själva karaktärsskapardelen i spelet. Den manliga rustningen är heltäckande. Den kvinnliga har... ett stort hål precis över magen. En rustning med hål för magen. Wow. I ärlighetens namn ska jag säga att det visst finns flera bilder på kvinnokaraktärer från spelet med täckande kläder. Däremot hittar jag inga manliga karaktärer med bara bröst/ljumskar/midjor. Bara en glimt överarm.

Fotnot: Jag har läst statistik över spelarantal etc men hittar inte rätt länkar nu.

Skolk, våld och datorspel

Japp, det är dags för en ny vända om skolk, våld och datorspel i media. Borlänge Tidning fokuserar på antalet timmar som läggs på datorspelande och hur det påverkar kroppen. Läraren Lars Jonsson talar om spel som något som tar fokus från det du egentligen ska göra och rekommenderar lika många timmar fysisk träning som datorspelande. Spelarna själva tycker att spelandet påverkar skolprestationerna positivt, men att de nog lagt på sig några extra kilo av all energidryck under lanande.

Mina fem ören: Fysisk aktivitet i måttlig mängd påverkar fysiskt och psykiskt tillstånd positivt. Troligen får man en bättre spelupplevelse om man mår bra fysiskt och psykiskt. Att kulturutövande har god inverkan på skolresultat vet alla utom möjligen vår skolminister, alltså är det inte konstigt om datorspelande (som inbegriper både spel, kultur och nöje) gör att spelaren klarar sig bättre i skolan.

För lite motion och sömn i kombination med för mycket energidryck kan vara förödande.

Men, så skriver Norrbottenskuriren att spelandet gör att eleverna inte går till skolan alls, eftersom de inte orkar. Läraren Tomas Livbom säger att många av dem är djupt deprimerade, att de fastnat i den onda cirkeln, att det inte går att bara "rycka ur sladden" eftersom det kan finnas andra problem som gör att föräldrarna inte orkar ta tag i just detta. Samtalsterapeuten Maria Norén säger att föräldrarna har ett stort ansvar - till exempel att vara närvarande själva och inte sitta klistrade i mobilen. Norrbottenskuriren skriver vidare om skolkuratorn Ilkka Koskenniemi som tycker att det är dags att börja fråga om datorspelsvanor när det börjar gå dåligt för elever och orsakerna ska kollas upp.

Mina fem ören: Unga mår sämre och sämre. Klasserna blir större och större. Lärarna får mindre och mindre tid till att vara lärare och blir mer och mer administratörer. Det dras in på skolsköterskor och skolkuratorer. Föräldrar har tillgång till hur mycket information som helst vilket skapar osäkerhet, samtidigt som de från "experthåll" får rådet att känna efter själva när det gäller barnuppfostran. Så vad gör barn (och vuxna)? Flyr. Rätt in i den enda värld de kan kontrollera. Och spelen är utformade så att spelaren hela tiden ska vilja komma vidare, så att den hela tiden får belöningar för det den gör och där utmaningsnivån anpassas efter spelarens nivå*.

VARENDA STANS där datorspelsproblematik kommer de här "andra problem" upp i periferin. Andra problem. Problem som prioriteras ner, som hamnar under datorspelsproblematiken. Låt mig, återigen, citera Ludvig Holbergs Jeppe på berget: "Alla säger att Jeppe super, men ingen säger varför Jeppe super."** På artonhundratalet oroades man över unga kvinnor som flydde in i sina fiktiva romanvärldar, och orden som används är nästan desamma nuförtiden med unga män och datorspelande. Unga kvinnor på den tiden hade inga mål här i livet förutom att gifta sig och föda barn. Unga män nuförtiden har ett liv som arbetslösa framför sig. Då kan man ju lika gärna sig ha kul under tiden...

Kanske är Shepard ledsen för att han bär hela galaxens öde på sina axlar
snarare än att han spelar för mycket Battlefield?

Ja och så var det det här med våld och avtrubbning. En studie från Stockholms universitet säger att de som inte spelar våldsamma spel särskilt mycket får högre hjärtfrekvens på natten och sover sämre än de som spelar våldsamma spel i högre utsträckning. Doktorand Malena Ivarsson säger dock till Borås Tidning att det hon låter det vara osagt om våldsspelen är avtrubbande eller inte, men konstaterar att det nog inte är så bra att spela precis innan sängdags.

Mina fem ören: Vad är det som avtrubbas - empati med de datorgenererade offren? Stresskänslighet inför krävande moment som att sikta och skjuta först? Ovanan att se datorgenererade monster som ser äckliga ut?  Och vad räknas som ett våldsamt spel? Innan man kan dra några slutsatser bör man först definiera detta, och det tycks inte studien ha gjort. En del vänjer sig snabbt och ser det som sker på skärmen som en hög pixlar, andra vänjer sig aldrig och slutar därför spela spelen, och åter andra associerar alltför mycket med verkligheten för att kunna se det enbart som pixlar (som jag).

Våldsamt eller bara pixligt?

Slutligen, Penn & Teller har gjort ett, självklart vinklat, program om spelvåld där de på vägen sätter fingret på det verkliga problemet: Människor som mår dåligt.

* Jag har skrivit utförligare om spelens mekanik i en artikel på temat "Varför spelar vi fortfarande?" i Level presenterar: World of Warcraft nr 3 2013, i butik nu.

** Och tro nu inte att jag likställer datorspelande med supande. Datorspel är inget kemiskt medel som tillförs kroppen.

Massive Soloplayer Online Roleplaying Game

Jag dras till mmorpg. Massive multiplayer online roleplaying games. Nya singleplayerspel kanske lockar emellanåt. Åtminstone om de helt klart och tydligt är rollspel, med betoning på roll. Tydlig story, karaktärsutveckling och så vidare. Det är så svårt att se på baksidan av spel nuförtiden vilken genre de tillhör eftersom varenda shooter har en till synes omfattande bakgrundshistoria och tydligt utformad spelkaraktär. Men när man börjar spela inser man att det är just en shooter/döda-monster-spel och inget riktigt rollspel. Enligt min definition då.

Istället är det mmorpg som fångar mig och jag har länge funderat på varför. Jag kör ju aldrig pvp och knappt några heroics, och soloquestar hela tiden. Så varför välja ett mmorpg, där halva grejen är att man spelar tillsammans med andra?

Häromdagen kom jag på det. En mycket enkel slutsats. I ett mmorpg bestämmer jag själv vem jag spelar. Jag bestämmer utseende, yrke, förmågor, bakgrundshistoria - allt. Det finns ingen färdig mall, bara lösa konturer som jag själv formar till något jag gillar. Och världen är tillåtande. Jag kan utföra uppdrag - men jag kan också lulla omkring och göra ingenting. Jag bestämmer.

Därför är det roligt att så många mmorpg är free-to-play, så jag slipper sitta där med fem-sex månadskostnader. Nu har jag inte fem-sex spel igång, endast två (World of Warcraft och Star Wars: The Old Republic) samt en closed beta, men jag har länge kastat lystna blickar på både  Guild Wars 2, Tera och Secret World. Få se om det blir av snart.

Det lustiga är att SWTOR mest lockar med sin singleplayerdel, alltså class story. Jag gillar den. Den får mig att känna mig tuff och häftig. WoW lyckas inte riktigt med det på samma sätt, förmodligen eftersom de inte har inspelad dialog och dialogval utan förlitar sig på questtexter.

Bägge gör förstås samma misstag - att ge samtliga spelares karaktärer samma roll i världen, det vill säga Den Som Avgör Allt. Och det går ju inte. Åtminstone inte om man ska ta hänsyn till den när man rollspelar sina kompisar. Jag väntar fortfarande på ett mmorpg som klarar det konststycket, att få spelaren att känna sig häftig och speciell utan att det kraschar lore-logiken när man rollspelar med andra.

Nej det är JAG som är galaxens största hjälte.