Nytt mål: Blackguard

En guildkamrat nämnde några olika svärd hen skulle vilja ha till transmogrification, däribland Blackguard. Påpassligt nog kan min main tillverka just det svärdet, fast materialen är lite knepiga att få fram. Det krävs både traditionell farming bland malmådrar och mobs, plus lite grejande med alchemy och smelting för att få ihop allting.

"Jag kan köpa materialen", sa min vän, men jag hade redan tänt på idén att smida ett Blackguard-svärd från grunden med egenhändigt införskaffade material. Det blev några vändor i Blackrock Depths med min miner/alchemist, ett althoppande utan dess like för att hitta alla mats som jag sparat ifall att, plus lite mer althoppande för att samla ihop grejerna för att lära sig att tillverka ett par olika komponenter, innan jag hade allt jag behövde.

Run, Aeyin! Run!

Det gick inte att landa här, men det gick att hoppa av mounten i luften.

Det roliga med att farma, något som i sig kan vara dötrist och tråkigt och inte det minsta underbart, det är allt kul man snubblar över efter vägen. Gamla instanser, vanillaquest, små överraskningar här och där.

Här skulle man kunna ha en Pride-parad ju.

Bergakung.

Level 70 Elite Tauren Chieftains spelade på The Grim Guzzler en afton.

Äntligen redo för själva smidandet! Återigen en tripp in i Blackrock Depths, vars hopplösa karta jag numer bemästrar till åtminstone 85%, för att forma stålet vid själva The Black Anvil.

Har man slagit yxan i städet får man slita som fan.

"Sluta gnäll, Incencius, jag beundrar mitt verk här."

Det blev riktigt snyggt, om jag får säga det själv. Det kommer att klä min väns blood elf mage alldeles perfekt.

Bara WoW, bara WoW, bara massor utav WoW

Det blir mycket WoW, kan jag säga. Jag började levla en alliance-paladin före jul och tänkte skaffa mig en garrison så jag kunde pynta till Winter's Veil, men så långt hann jag inte på den sidan nyår. Inte för att jag inte haft tid, utan för att jag inte orkar trula på med en enda karaktär så länge i taget.

Nu är jag i alla fall i Vashj'ir med allypalan och lever loppan. Jag är alltså ingen levlare egentligen, men med heirlooms går det i alla fall fort, även om man inte spelar så ofta. Det tråkiga är att man hinner levla ur zonerna innan man är klar med dem. Men, då tar jag de där platåerna med långsammare levling medan jag kramar ur det som går ur de zoner jag känner extra mycket för just för tillfället.

Grizzly Hills, till exempel, är en zon jag gillar. Särskilt på grund av alla fina hästar. Jag gillar hästar. Jag önskar att man kunde rida på de vilda mustangerna, kanske tämja en. Men man får nöja sig med ett eller annat quest.

Hoppla, Svarten!

Annars är det väl garrison business när andan faller på, dvs inte särskilt ofta. Med fem... WTF HAR JAG FEM LEVELHUNDRINGAR?? omg ...med fem level 100-karaktärer så är det en del örter att plocka och malm att hacka loss, och det är tråååkigt.

...fast ibland får man döda knäppsöta wakkalings i örtagården.

Sen är det ju raids på måndagar, och jag är en av två tanks. Jag brukar roa mig med att ha olika transmogs varje gång. Eller, det blir inte nytt exakt varje gång för ibland hittar jag sets som jag gillar extra mycket (eller hittar inte sets som är coolare). Som den här gladiatorinspirerade kilt-varianten.

Granen och jag tindrar ikapp. Jag är dock sexigast.

Och har man inget bättre för sig kan man alltid köpa några Unecessary Spikes och sätta upp kring bygget av sin level 2 Gladiator's Sanctum.

Det finns inga onödiga spikes, bara onödiga kommentarer.

Ja och så hände en kul grej när jag hade bytt hårddisk och var tvungen att ladda ner WoW igen från början, då fick jag Vanilla-loading screens. Det var fint. Så jag avslutar med en sån nostalgibild.

Det var kanske bättre förr, men det var inte i HD.