Så här på 2000-talet så dyker det fortfarande upp "revolutionerande" fakta om kvinnor som deltagit i krig, jagat mammutar, jobbat som traversförare och annat traditionellt manligt. Att det varenda gång är så revolutionerande måste ha att göra med att vi är så vana vid etiketter.
Brorsan sa en gång att kvinnlighet är ett attribut i spelvärlden, och tamejfan om han inte har rätt. I spel, i filmer, i böcker - så fort det är en kvinnlig figur måste hon märkas ut med en rosett, med ögonfransar, med volanger eller vad det nu kan vara. På 80-talet hade en kvinnlig legofigur möjligen långt hår. Nu på 10-talet har hon ögonfransar, läppstift, långt hår och markerad midja (de manliga legofigurerna har fått skäggstubb och buskiga ögonbryn, också ett attribut för manlighet, förstås, men även med originalansikte hade få legogubbar betecknats något annat än just gubbar).
Man eller kvinna? Få se, inga tuttar, ingen rosett... Men ändå - en kvinna! |
Men så började det drälla in förslag på flera salarians, självklart ett helt gäng quarians, och möjligen någon enstaka turian, och så vidare. Och varför kom vi inte på någon av dessa från början? Min teori: De bar inga rosetter.
- Hey, Tali, you ever been mistaken for a man? - No. Have you? |
Även jag själv, när sitter och funderar på alla fantastiska romaner jag en gång kommer att skriva, har väldigt lätt för att hitta på intressanta manliga figurer, men får ofta råbarka hjärnan lite för att komma på intressanta kvinnliga. Men när jag väl satt igång, då har jag märkt att det är svårt att sluta.
Så nästa gång vi tror att kvinnor inte finns bara för att vi inte ser några rosetter, då tänker vi ett varv till, okej?
Flemeth. Ett exemplariskt exempel på intressant npc som också råkar vara kvinna. |
Haha känner igen mig! Inte ovanligt alls faktiskt!
ReplyDeleteHannah har demonstrerat känslan ganska ba:
http://www.onewaycommunication.co/?p=1767