Skill capped? Mnnjaaeeh...

Arenapartnern är tillbaka (en kompetent mage och en alldeles förträfflig rollspelare och guildkamrat) så igår spammade vi lite arenor. Jag körde retribution, hon körde arcane. Jag och en death knight tog några rundor förra veckan och jag måste dessvärre tillstå att jag och mage:n inte riktigt var lika bra – team rating föll från ca 1200 till ca 1000. Vi skyller självklart på att det var längesen vi spelade ihop. Och så var det några saker som kan vara bra att tänka på i arena för en paladin:

a) Ha gärna ett tvåhandsvapen istället för yxa och sköld om du har retri-specc.

b) Lär dig gärna var bubblan är placerad på action baren

c) Kom gärna ihåg att använda din Ardent Defender

d) Läs gärna rätt på ordet ”warrior” om det nu var priesten du hade tänkt ge dig på

Jag fick i alla fall tillräckligt mycket conquest points för att kunna köpa ett nytt halsband, hit och crit. Det kan ju vara bra om jag har 0% miss chance på åtminstone lvl 85:or, tänker jag.

Och så är det ju midsommartider. Frostlord Ahune ska dräpas. Om och om igen. Jag har gjort den ett par gånger med guildet. Jag veeet ju att dom häringa world event-bossarna är busenkla. Jag vet ju att det inte gör så mycket om man går in till herr Ahune med tank'n'spank-attityd och brötar på tills det är addsen håller sig på mattan och ispelaren är mottaglig för däng. Och ändå tar det emot att pugga. I kväll är det jag som ger mig iväg ner i den där grottjäkeln och talar om för snögubben att det är sommar. Med min yxa och min sköld. Det enda som kan vara lite trixigt är att plocka upp alla adds. Kanske går bättre om jag skippar Glyph of Focused Shield och kör ren aoe-specc ändå.

Jo, det var så här, när jag speccade om mitt protectionträd så gick jag på one target-trädet och -glyphningen som Elitist Jerks rekommenderar. För jag tänkte, man cc-ar så mycket i dungeons nuförtiden, det blir inte så mycket aoe:ande ändå. Sen insåg jag att det trädet även inbegrep +15% movement speed, och som rollspelare med självaktning kunde jag bara inte låta den vara kvar. Herregud, så fånigt det ser ut när man springer. Så jag bytte ut just den mot lite bättre och mindre manasugande consecration. Fast nu, efter att ha provat lite protection i arena igen, så inser jag att det kanske inte är så smart att ha den fokuserade skölden, utan att det kan vara bra att träffa lite fler mål. Jag ska bara lära mig vilka sköldjäveln träffar och inte, så jag inte riskerar att bryta någons cc.

Nästa steg blir att öva rotations, tror jag. Elitistjerks fina guide är fortfarande min husbibel, och som den casual player jag är så lär det räcka med denna ytterst knapphändiga research ett tag. För seriöst. Alla dessa knappar och symboler. Skärpning, Tankadinen. Kanske prova nån fin UI-addon...? Ja just ja, borde anpassa retri-trädet till pvp också...

För övrigt anser vi numer, jag och mage:en, att druider och rogues är jordens avskum och borde nerfas.

Aggressivt

Lise Myhre, skapare av Nemi, slår väl huvudet på spiken med denna stripp:
http://channels.msn.se/serier/default.asp?cat=nemi&count=1&date=20110418
Jag lät lite så igår när jag försökte göra någon nytta i Tol Barad. Vi vann till sist, men inte fan kändes det som om jag själv hade del i den segern, hehe.

There is no rp...?

There is no RP but what we create for ourselves. Yus, det är en travesti på den fantastiska repliken i Terminator 2: Judgement Day, "There is no fate but what we create for ourselves". På samma sätt är det med rollspel. Det finns inget rollspelande förutom det vi själva skapar.

Då och då dyker det upp trådar på WoW:s officiella forum som hävdar att ”RP is dead” och liknande aningslösa uttalanden. Jag kan sätta min SteelSeries-mus på att de helt enkelt inte vet var de ska leta, eller framförallt hur. Man kan liksom inte bara lalla runt i Valley of Strength i Orgrimmar och tro att serverns bästa rpare genast kommer fram och drar in en i sina fantastiska spelscenarion.

Så, därför har jag totat ihop en liten (eller ja, rätt lång, kanske) guide till rollspelandets hemligheter.

Hitta rollspel
En väg att att hitta rollspel är att skaffa sig ett rp-addon. Det råder delade meningar om vilket som är bäst (på min server diskuteras mest MyRolePlay och FlagRSP2), men å andra sidan tycks lägren vara lika stora. Ett rp-addon låter andra spelare se en utförligare beskrivning av din rolls utseende samt – och det här är det bästa – om man är in-character eller out-of-character för tillfället. Det kan ju vara så att man vill hatta runt i Uldum och questa eller kuta mellan AH och banken utan att få konstiga blickar från medrollspelarna, menar jag. Genom ett rp-addon kan man alltså göra sig själv lite intressantare för andra spelare, samt visa att man är tillgänglig för rp. Även på RP-servrarna är majoriteten pve-spelare som inte har bättre koll än att de kläcker ur sig saker som ”lol wtf u got lvl 60 mail m8” i /w eller ”lol wtf u doign” i /say...

Ett annat sätt är att höra sig för på forumen. Kolla först recruitmenttrådarna. Man kan visserligen starta en ”lf rp”-tråd, men det brukar dyka upp sådana lite nu och då, vilket betyder att de som bemödar sig med att svara i en tråd inte alltid orkar/hinner svara i en annan. Dessutom är det inte alltid som guilds som redan har en recruitmenttråd svarar enskilda spelare. De har ju skapat en tråd för att hitta nya spelare redan. Sista utvägen alltså, att starta en egen tråd.

Ett tredje sätt är att knalla runt i städerna, utanför städerna och på andra platser som inbjuder till rollspel (m a o inte i de spelartätaste delarna av storstäderna, eftersom de flesta spelarna på rp-servrar är pve/pvp-are, ej heller på de platser där det förekommer mycket dueller, av samma anledning). Det finns vissa ställen, som varierar på olika servrar, men som av någon anledning brukar återfinnas i Goldshire utanför Stormwind City och på Wayfarer’s Rest i Silvermoon City (rätta mig om jag har fel!), där rp-populationens bottenskikt brukar samlas, dansa nakna på borden, dricka sig stupfulla, skryta om hur de dödade Illidan, knu...- ja, ni fattar. Dom där som rollspelar men på ett tämligen oseriöst sätt. Undvik de ställena också.

Okej, det låter ju enkelt. Men är det det i praktiken? Nja. Mycket av rollspelandet, och mycket av det bästa rollspelet, sker inom rp-gillenas väggar. Det kan vara svårt att som utomstående få in en fot utan att för den skull gå med i själva gillet. Det handlar dels om att gillen förstås är en in-character-community, dvs det är en grupp likasinnade som har förenats i en organisation som kämpar mot ett gemensamt mål. En vi-och-dom-känsla uppstår automatiskt, både ic och ooc.

Dels handlar det också om ooc-kultur. Vissa guilds bryr sig föga om level och gear utan tar endast rollspelandet i beaktande när man ska avgöra vem som är starkast, vad man kan etc. Andra kör enligt principen låg level – mindre erfarenhet och skicklighet inom sitt speccade område, hög level – stor erfarenhet och skicklighet inom sitt speccade område. Vissa gör upp ic-dueller genom emotes (skriv /emote, mellanslag, sedan är det fritt att skriva ner exakt vad din roll gör), andra genom regelrätta dueller. En del har en hårdare ooc-struktur när det gäller hierarki, hur guildet ses på utifrån, och tillåtna samtalsämnen i ooc-chatten, andra är mera lössläppta och fnissiga och drama-benägna. Vissa gillen låter din roll ta konsekvenserna av sitt handlande, även om det innebär bestraffning eller uteslutande ur gillet ic. Andra sätter ooc-gemenskapen först och låter ic-konflikter lösas eller passera utan uteslutningar. Det här är bara nyanser, och det finns ett otal fler nyanser och kombinationer av dessa inom guildsen.

Ingen tycker om mig...
Okej. Du har en roll. Du har hittat andra rollspelare. Men om det inte funkar? Om du inte får någon att rollspela längre med dig än fem minuter och om de plötsligt får bråttom att göra andra saker när de ser dig? Ja, då är det dags att respecca karaktärsdrag. Min egen main är en tystlåten ordning som är avvaktande i nytt sällskap. Jag skulle dock aldrig drömma om att skylla på andra spelares ignorans ifall jag inte lyckas få in en fot i ic-gemenskapen. Det är ju mitt val. För, det är aldrig publiken det är fel på.

Publiken? Det handlar ju om rollspel här Jo, men i rollspel är man ju både skådespelare och publik OCH regissör. Om du vill nå en viss typ av rollspelare (= publik), eller egentligen en viss typ av roller, då lär du ha en roll som går hem i det sammanhanget. Har du inte det är du på fel scen. Att komma till hyrsvärd-gillet The Gutrippers, bestående av enbart orc warriors, med sin blood elf noble mage och kräva isat vin och kudde under fötterna, det liksom utesluter sig självt, inte sant...? Det kan funka, men bli inte förvånad om du blir utkastad.

Det finns fler saker att undvika. Godemoting, till exempel. Om du ägnar dig åt att regissera andra (”Tankadinen decapitates Lolcat” istället för ”Tankadinen attempts to decapitate Lolcat”) kan du räkna med att på sikt bli mött med kalla handen så fort du försöker rollspela med någon.

Lorelolling är också ett otyg. Du har inte ensam, eller med dina fyra/nio/tjugofyra närmaste vänner besegrat The Lich King/Nefarian/Illidan. Det har nämligen väääldigt många andra också. För det är ju ett datorspel, det finns ju inte obegränsat med bossar att döda i det här spelet, utan alla har chansen att vara med om det episka. Alltså kan man inte räkna in det i sitt rollspelande. Lich King är död, kanske var du bland de som var med och hade ihjäl snubben, men gå inte in på några detaljer. Du är heller inte drakättling. Eller Thrall's dotter. Eller hälften orc, hälften nattalv. Vissa friheter kan man säkert ta sig (det kan till och med bli intressant), men det gäller att känna till sin lore i så fall. Försök inte sladda med bilen förrän du har koll på bromsarna, typ.

Meh, det är väl min roll, jag gör väl som jag vill?
Det något som kallas Jante-lagen. Den går i stort ut på att du inte ska tro att du är något. Mia Thörnbloms bländvita leende som hävdar motsatsen, att du ska tro att du är bäst, är väl något bättre att följa i verkliga livet. Om man däremot är rollspelare i World of Warcraft så är Jante-lagen ett mycket gott regelverk att hålla sig till. Du ska inte tro att du är något. För alla är mest intresserade av att verka spännande och intressanta själva. Precis som i verkliga livet. Vill du sålunda skapa goda rp-kontakter ska du intressera dig för alla andra. It takes two to tango.

Men visst. Självklart måste man tro på sin karaktär. Tycka att den är intressant och rolig att spela. Då är man en bra bit på vägen att få andra att tycka att den är intressant. Äkta spelglädje lyser igenom även om man är oerfaren och trampar fel på rollspelandets stig, och det är större chans att mer erfarna rollspelare kommer med tips och uppmuntran då.

Man ska givetvis aldrig glömma att det är man själv och ingen annan som har makten över ens karaktär. Det är jag som bestämmer om slaget som måttas mot min roll är dödande eller inte. Det är jag som bestämmer vem min roll gillar och inte gillar. Hur rollen reagerar på det som sker.

Tuff på plan – mjuk på bänken
Det viktigaste är nog att man hela tiden, oavsett vad som händer, har en öppen och ödmjuk inställning ooc. Bjud på dig själv, låt små hemligheter slippa ut i form av rykten, uppmärksamma, bekräfta och bjud in andra spelare i ditt eget rollspelande. Och viktigast av allt: håll isär ic och ooc. Jösses Amalia, vilka draman som utspelas när folk inte klarar av detta. Vad din roll gör avspeglar inte dig som person, samma regel gäller alla andra. Ogillar du rollens beteende – lös saken ic. Ogillar du spelarens beteende – lös saken ooc. Låt inte ic-handlingar påverka hur du behandlar folk ooc och tvärtom.

Skickliga rollspelare kan balansera sympatiska och osympatiska drag hos sin roll så att den blir attraktiv för andra rollspelare, utan att för den skull vara the all around good guy, som ju kan vara rätt tråkigt att spela i längden. De kan också konsten att inbegripa andra i sitt spel, oavsett om det handlar om konflikt eller samförstånd ic. Se och lär av mästarna, alltså.

Jo. Kom också ihåg varför du rollspelar.

…

Jamen för att det är så himla kul!!!


Liten ordlista
emote = ett kommando för att utförligare kunna beskriva vad ens roll gör (tryck enter, skriv /emote, tryck mellanslag, skriv av hjärtans lust)
godemote = när man emotear något som inte ger andra möjlighet att påverka spelet
ic = in character, det som sker i själva rollspelet
loreloller = nån som struntar i lore och hittar på eftersom
ooc = out of character, det som sker utanför själva rollspelet
rp = roleplay/ing

Angående "Kära tanks - ni suger"

Per Landin har skrivit en krönika i senaste numret av Level: World of Warcraft där han vräker ur sig sina innersta åsikter om dagens tanks. Jag förstår hans frustration. Det är så där jag känner, fast tvärtom. Vafan måste alla skrika "gogog ffs go"? Varför är det ingen annan som markerar? Varför är det inte jag och endast jag som pullar? Varför är det ingen som bryr sig om cc? Varför är det ingen som håller koll på sin threat?

Landin stör sig på tanks som måste fråga om folk är redo inför varje pull. Tja, tänker jag, kanske för att man wipear på första mobben om man inte ser till att folk är redo. Han stör sig på tanks som inte låter folk cc-a ordentligt. Tja, tänker jag, kanske för att resten skriker "gogogo slow tank". Han stör sig på tanks som tror att de är självskrivna ledare. Tja, tänker jag, kanske för att det aldrig är någon annan som markerar och tar kommandot utan väntar på att tanken ska göra det. Eftersom det är tanken som går först. Och förväntas veta vad som ska dö först och vad som ska cc-as.

Det här med pugs är ett stort problem, vilket till och med Blizzard har insett och därför instiftat extra belöningar åt tanks och healers. Varför, kan man fråga sig? Varför är det så himla impopulärt att agera tank/healer att man måste muta folk att ta sig an de rollerna? Det frågar sig väldigt många andra spelare också, om man kikar lite på tank/healing-forumen på WoWs officiella sida. Och svaret är tämligen entydigt: Man får så jävla mycket skäll. Hela tiden. Från alla håll. Ett misstag av en dps kan repareras av tanken och resten av dpsarna. Ett litet felsteg från tanken eller healern kan wipea hela gruppen.

Det kanske är dags att inse att av alla dessa miljoner spelare så är det ett fåtal som är riktigt bra, som har rotations i ryggmärgen och som utan att tveka puggar timmar i sträck för att samla justices och valors för att få bättre gear. Resten är glada (eller i många fall nedstämda, nuförtiden tror jag) amatörer som gör så gott de kan. Sen finns det ett gäng grinollar som saknar självinsikt, tålamod och allmänt folkvett som ger resten dåligt rykte.

Jag har aldrig puggat som dps efter Cataclysm, så om tanks generellt kan jag inte säga mycket. Jag har aldrig puggat utan minst en guildmedlem i gruppen, eftersom jag om dps generellt tänker på liknande sätt som Per Landin tänker om tanks. Det jag ser är dock att det numer krävs en del övning och rätt mycket tålamod för att fixa instanser. Jag har fortfarande mycket att lära som tank. Men nog fan lär jag mig tusen gånger mer och tusen gånger snabbare om mina medspelare tar sig den lilla tiden att svara på mina frågor om fighterna innan de sätter igång, än om jag får konstant skäll och okonstruktivt gnäll. På så sätt blir jag mer villig att pugga instanser som tank, och därmed kortas köerna. För det är nog så att man det är learning by doing som gäller - man kan inte läsa sig till ryggmärgskunskaper.

Så. Dags för oss spelare att visa varandra tålamod och dela med oss av våra kunskaper i sann laganda. Tanken (no pun intended) är väl att det ska vara roligt att spela. There's no I in TEAM.