Veckans spelglädje: Eskortuppdrag

Temat för Veckans spelglädje är: Eskortuppdrag.

Det här handlar alltså inte om att i urringat, kortkort och högklackat få betalt för att åma sig bredvid politiker på deras flygresor, utan om att hjälpa stackars npc:s att ta sig genom områden fyllda av fiender. Sånt kan ju vara nog så störigt om npc:n i fråga kutar iväg åt ett helt annat håll alternativt försöker slåss själv och drar aggro och grejer, som det kan vara i World of Warcraft ibland.

"Du ville inte klä ut dig till hora, då får du vackert slåss, Geralt."

Själv har jag nyss med hjälp av en till hora förklädd kompanjon nästan eskorterat en gravid alvkvinna ut ur ett hus omringat av fienden, men just som vi var på väg ut genom dörren skrek min kompanjon att vattnet gått och att bebisen var på väg, så eskortuppdraget förvandlades till beskyddaruppdrag istället.

Det här utspelade sig i The Witcher 2, spelet jag för tillfället är i färd med. Överlag funkar eskortuppdragen rätt bra där. Personerna jag ska hjälpa springer antingen på lagom avstånd i förväg, eller så väntar de snällt på en så att man själv får bestämma takten. Ibland blir de stående och då är det bara att ge dem en knuff i ryggen så visar de vägen. Tack och lov kan de också försvara sig, så jag slipper faila på grund av död.

Här nånstans bestämde sig bebisen för att komma ut. Alltså fick Geralt eskortera utan eskortobjekt.
Lika bra det. Bebisen skulle nog få sin beskärda del av blod och skrik ändå.

Men visst. En gång tappade jag bort trollkvinnan Triss Merrigold mitt inne i skogen och höll på att bli vansinnig eftersom skogen innehåller tusen småstigar och det dessutom är kartan som vrider sig och inte markören, men sånt handlar mycket om vana. Och med tanke på hur det mesta flyter på i The Witcher 2 den här gången jämfört med förra, nu när jag har ett antal spelade spel emellan, så märks det att övning ger färdighet.