Förrförra veckans spelglädje: Pay to win!

Under förrförra och förra veckan jobbade jag med annat och hade inte cacheminne nog i hjärnan för att blogga. Men eftersom det går prestige i det här (för min egen del alltså, jag jämför mig inte med andra) så måste jag ju bara skriva om förförra Veckans Spelglädje också.

Temat för förrförra Veckans Spelglädje: Pay to win

Pay to win/p2w handlar om att istället för att slita som en gnu i månader för att loota värsta häftiga legendary-drakmounten pröjsa ett par hundralappar och få drakhärket på studs i den digitala brevlådan. Eller motsvarande übermäktiga hjälmen/svärdet/skölden.

En gammal sanning är att tid = pengar. Om jag alltså tillhör den sorgliga skara som sliter åtta timmar om dagen på ett jobb jag avskyr för att tjäna pengar jag enligt regeringen sedan måste spendera friskt för att de skatter jag betalar på prylar jag köper till underpris ska finansiera deras avdrag för dem som tjänar mer än vad jag gör, så jobbar jag ju i slutändan lika mycket för den där draken/hjälmen som en snorunge på gymnasiet som spelar åtta timmar om dygnet efter skoltid (som de mest skolkar/sover bort ändå, eftersom de spelar datorspel, det har jag läst i kvälls- och gratistidningar). Det är bara det att min tid omvandlats till pengar. Alltså är det helt i sin ordning att även jag kan uppleva den ultimata lyckan av att ha en egen drake att rida på.

Me wantsss thisss preciousss men orka raida...

Nu ska jag i sanningens namn erkänna att jag inte jobbar åtta timmar om dagen på ett jobb jag avskyr utan arbetar precis så mycket jag vill på ett jobb jag älskar, jag är nämligen egenföretagare. Det blir kanske inte så mycket pengar att jag tycker att jag har råd att spendera dem på digitala prylar, och jag vet fortfarande inte om jag skulle ha samvete nog att köpa något digitalt som faktiskt gör skillnad när jag spelar (till skillnad från en drakmount). Så jag kanske bara skulle använda prylen till transmogrification.