Då och då dyker det upp trådar på WoW:s officiella forum som hävdar att ”RP is dead” och liknande aningslösa uttalanden. Jag kan sätta min SteelSeries-mus på att de helt enkelt inte vet var de ska leta, eller framförallt hur. Man kan liksom inte bara lalla runt i Valley of Strength i Orgrimmar och tro att serverns bästa rpare genast kommer fram och drar in en i sina fantastiska spelscenarion.
Så, därför har jag totat ihop en liten (eller ja, rätt lång, kanske) guide till rollspelandets hemligheter.
Hitta rollspel
En väg att att hitta rollspel är att skaffa sig ett rp-addon. Det råder delade meningar om vilket som är bäst (på min server diskuteras mest MyRolePlay och FlagRSP2), men å andra sidan tycks lägren vara lika stora. Ett rp-addon låter andra spelare se en utförligare beskrivning av din rolls utseende samt – och det här är det bästa – om man är in-character eller out-of-character för tillfället. Det kan ju vara så att man vill hatta runt i Uldum och questa eller kuta mellan AH och banken utan att få konstiga blickar från medrollspelarna, menar jag. Genom ett rp-addon kan man alltså göra sig själv lite intressantare för andra spelare, samt visa att man är tillgänglig för rp. Även på RP-servrarna är majoriteten pve-spelare som inte har bättre koll än att de kläcker ur sig saker som ”lol wtf u got lvl 60 mail m8” i /w eller ”lol wtf u doign” i /say...
Ett annat sätt är att höra sig för på forumen. Kolla först recruitmenttrådarna. Man kan visserligen starta en ”lf rp”-tråd, men det brukar dyka upp sådana lite nu och då, vilket betyder att de som bemödar sig med att svara i en tråd inte alltid orkar/hinner svara i en annan. Dessutom är det inte alltid som guilds som redan har en recruitmenttråd svarar enskilda spelare. De har ju skapat en tråd för att hitta nya spelare redan. Sista utvägen alltså, att starta en egen tråd.
Ett tredje sätt är att knalla runt i städerna, utanför städerna och på andra platser som inbjuder till rollspel (m a o inte i de spelartätaste delarna av storstäderna, eftersom de flesta spelarna på rp-servrar är pve/pvp-are, ej heller på de platser där det förekommer mycket dueller, av samma anledning). Det finns vissa ställen, som varierar på olika servrar, men som av någon anledning brukar återfinnas i Goldshire utanför Stormwind City och på Wayfarer’s Rest i Silvermoon City (rätta mig om jag har fel!), där rp-populationens bottenskikt brukar samlas, dansa nakna på borden, dricka sig stupfulla, skryta om hur de dödade Illidan, knu...- ja, ni fattar. Dom där som rollspelar men på ett tämligen oseriöst sätt. Undvik de ställena också.
Okej, det låter ju enkelt. Men är det det i praktiken? Nja. Mycket av rollspelandet, och mycket av det bästa rollspelet, sker inom rp-gillenas väggar. Det kan vara svårt att som utomstående få in en fot utan att för den skull gå med i själva gillet. Det handlar dels om att gillen förstås är en in-character-community, dvs det är en grupp likasinnade som har förenats i en organisation som kämpar mot ett gemensamt mål. En vi-och-dom-känsla uppstår automatiskt, både ic och ooc.
Dels handlar det också om ooc-kultur. Vissa guilds bryr sig föga om level och gear utan tar endast rollspelandet i beaktande när man ska avgöra vem som är starkast, vad man kan etc. Andra kör enligt principen låg level – mindre erfarenhet och skicklighet inom sitt speccade område, hög level – stor erfarenhet och skicklighet inom sitt speccade område. Vissa gör upp ic-dueller genom emotes (skriv /emote, mellanslag, sedan är det fritt att skriva ner exakt vad din roll gör), andra genom regelrätta dueller. En del har en hårdare ooc-struktur när det gäller hierarki, hur guildet ses på utifrån, och tillåtna samtalsämnen i ooc-chatten, andra är mera lössläppta och fnissiga och drama-benägna. Vissa gillen låter din roll ta konsekvenserna av sitt handlande, även om det innebär bestraffning eller uteslutande ur gillet ic. Andra sätter ooc-gemenskapen först och låter ic-konflikter lösas eller passera utan uteslutningar. Det här är bara nyanser, och det finns ett otal fler nyanser och kombinationer av dessa inom guildsen.
Ingen tycker om mig...
Okej. Du har en roll. Du har hittat andra rollspelare. Men om det inte funkar? Om du inte får någon att rollspela längre med dig än fem minuter och om de plötsligt får bråttom att göra andra saker när de ser dig? Ja, då är det dags att respecca karaktärsdrag. Min egen main är en tystlåten ordning som är avvaktande i nytt sällskap. Jag skulle dock aldrig drömma om att skylla på andra spelares ignorans ifall jag inte lyckas få in en fot i ic-gemenskapen. Det är ju mitt val. För, det är aldrig publiken det är fel på.
Publiken? Det handlar ju om rollspel här Jo, men i rollspel är man ju både skådespelare och publik OCH regissör. Om du vill nå en viss typ av rollspelare (= publik), eller egentligen en viss typ av roller, då lär du ha en roll som går hem i det sammanhanget. Har du inte det är du på fel scen. Att komma till hyrsvärd-gillet The Gutrippers, bestående av enbart orc warriors, med sin blood elf noble mage och kräva isat vin och kudde under fötterna, det liksom utesluter sig självt, inte sant...? Det kan funka, men bli inte förvånad om du blir utkastad.
Det finns fler saker att undvika. Godemoting, till exempel. Om du ägnar dig åt att regissera andra (”Tankadinen decapitates Lolcat” istället för ”Tankadinen attempts to decapitate Lolcat”) kan du räkna med att på sikt bli mött med kalla handen så fort du försöker rollspela med någon.
Lorelolling är också ett otyg. Du har inte ensam, eller med dina fyra/nio/tjugofyra närmaste vänner besegrat The Lich King/Nefarian/Illidan. Det har nämligen väääldigt många andra också. För det är ju ett datorspel, det finns ju inte obegränsat med bossar att döda i det här spelet, utan alla har chansen att vara med om det episka. Alltså kan man inte räkna in det i sitt rollspelande. Lich King är död, kanske var du bland de som var med och hade ihjäl snubben, men gå inte in på några detaljer. Du är heller inte drakättling. Eller Thrall's dotter. Eller hälften orc, hälften nattalv. Vissa friheter kan man säkert ta sig (det kan till och med bli intressant), men det gäller att känna till sin lore i så fall. Försök inte sladda med bilen förrän du har koll på bromsarna, typ.
Meh, det är väl min roll, jag gör väl som jag vill?
Det något som kallas Jante-lagen. Den går i stort ut på att du inte ska tro att du är något. Mia Thörnbloms bländvita leende som hävdar motsatsen, att du ska tro att du är bäst, är väl något bättre att följa i verkliga livet. Om man däremot är rollspelare i World of Warcraft så är Jante-lagen ett mycket gott regelverk att hålla sig till. Du ska inte tro att du är något. För alla är mest intresserade av att verka spännande och intressanta själva. Precis som i verkliga livet. Vill du sålunda skapa goda rp-kontakter ska du intressera dig för alla andra. It takes two to tango.
Men visst. Självklart måste man tro på sin karaktär. Tycka att den är intressant och rolig att spela. Då är man en bra bit på vägen att få andra att tycka att den är intressant. Äkta spelglädje lyser igenom även om man är oerfaren och trampar fel på rollspelandets stig, och det är större chans att mer erfarna rollspelare kommer med tips och uppmuntran då.
Man ska givetvis aldrig glömma att det är man själv och ingen annan som har makten över ens karaktär. Det är jag som bestämmer om slaget som måttas mot min roll är dödande eller inte. Det är jag som bestämmer vem min roll gillar och inte gillar. Hur rollen reagerar på det som sker.
Tuff på plan – mjuk på bänken
Det viktigaste är nog att man hela tiden, oavsett vad som händer, har en öppen och ödmjuk inställning ooc. Bjud på dig själv, låt små hemligheter slippa ut i form av rykten, uppmärksamma, bekräfta och bjud in andra spelare i ditt eget rollspelande. Och viktigast av allt: håll isär ic och ooc. Jösses Amalia, vilka draman som utspelas när folk inte klarar av detta. Vad din roll gör avspeglar inte dig som person, samma regel gäller alla andra. Ogillar du rollens beteende – lös saken ic. Ogillar du spelarens beteende – lös saken ooc. Låt inte ic-handlingar påverka hur du behandlar folk ooc och tvärtom.
Skickliga rollspelare kan balansera sympatiska och osympatiska drag hos sin roll så att den blir attraktiv för andra rollspelare, utan att för den skull vara the all around good guy, som ju kan vara rätt tråkigt att spela i längden. De kan också konsten att inbegripa andra i sitt spel, oavsett om det handlar om konflikt eller samförstånd ic. Se och lär av mästarna, alltså.
Jo. Kom också ihåg varför du rollspelar.
…
Jamen för att det är så himla kul!!!
Liten ordlista
emote = ett kommando för att utförligare kunna beskriva vad ens roll gör (tryck enter, skriv /emote, tryck mellanslag, skriv av hjärtans lust)
godemote = när man emotear något som inte ger andra möjlighet att påverka spelet
ic = in character, det som sker i själva rollspelet
loreloller = nån som struntar i lore och hittar på eftersom
ooc = out of character, det som sker utanför själva rollspelet
rp = roleplay/ing
No comments:
Post a Comment